style by celine

När skulle de inse att livet inte alltid bara handlar om pengar och status. Det finns mer i livet som bör värdesättas än pengar. Hur många gånger hade Cathy behövt höra på hur döttrar eller söner hade dragit skam över sina familjer genom att de hade umgåtts med fel sorts människor, det vill säga människor av fel rang, fel status, fel börd.

- Vi Thompsons skall inte behöva lida av samma sorts förnedring som Miltfords. Förstår du inte vilken gräslig situation deras dotter har försatt dem i? Hur kunde hon rymma med familjens betjänt? Inser du inte att alla pratar om dem och hånar dem för deras misslyckande som föräldrar? Vill du att även vi också skall bli skrattade åt? Cathy snälla, förstår du inte hur det skulle se ut för vår familj och vårt företags rykte? Vet du hur hårt din farfars far har arbetat för att bygga detta företag? Är en bondpojke verkligen värt det? Skall du låta allt det hårda arbete som har lagts ned gå i spillror bara för att du vill roa dig?

Faderns hårda ord ekade fortfarande i Cathys huvud fastän han var död sen en tid. Hon satt i familjens kontorsbyggnad och tittade på bilden av Benjamin i sin berlock som hon bar runt halsen. Mitt i rummet hängde en kristallkrona med levande ljus. En brasa värmde rummet och Cathy iakttog eldens sken och lyssnade på det sprakande ljudet. Hon vände blicken bort mot fönstret och tittade över herrgårdshuset som låg på andra sidan av trädgården. Där bodde hon nu med sina bröder och sin mamma. Dagen hade börjat med en klar himmel där solen lyste högt och inte ett enda moln syntes till. Men allt ändrade sig snabbt och nu syntes stora moln på himmelen. Snart skulle det bli mörkt. Vid den här årstiden kom natten snabbare och dagarna kändes kortare. Cathy drog en djup suck och lade ifrån sig pennan, skruvade igen bläckburken och stängde balansboken.

Tankarna gick till Benjamin. De korta stunderna de hade tillsammans var de mest intensiva och lyckliga ögonblicken för Cathy. De konverserade om allt mellan himmel och jord och i motsats till hennes familj lät han henne stråla, lät henne le och älskade henne för den hon var. Han utövade ingen press på henne att bete sig eller prata på ett visst sätt. Han ställde inga krav på vad hon skulle ha på sig eller på hur hon skulle röra sig. Hon var fri med honom. Hon kände sig trygg i hans famn och fick tillfälle till att ge uttryck för sina problem, alla sina drömmar och ett utrymme för att fantisera om framtiden. Hon kunde inte få nog av hans kärlek. Allt som påminde henne om honom saknade hon; hans doft, hans leende och hans varma andedräkt mot hennes kind när han kramade henne.

Livet med honom kanske skulle innebära för henne att ge upp stora herrgårdsfester och underhållande operakvällar. Men det bekymrade inte Cathy. Hon skulle till och med kunna tänka sig stå ut med ljudet av tupparnas galande på morgonen, stanken av gödsel i byn samt komposthögarna i bakgården bara för att vara med honom. Dessutom saknade hon hans familjs varma kalkstenshus med det lilla grönsakslandet och hans mammas goda köttfärspaj. Men hennes familj skulle nog aldrig kunna förstå, inte ens försöka. Hur kunde de? De hade aldrig varit kära, aldrig upplevt kärlek till något annat än pengar och makt.

Cathy hörde plötsligt sina bröder ropa i en skarp ton:

- Cathrine, Cathrine Thompson! Kom hit, nu! Vi behöver diskutera vissa angelägenheter. Det gäller gårdagen.

Snart skulle hon behöva ta upp det med dem. Hon behövde göra det, för sin egen skull. Hon kände frustationen över att alltid ses som en okunnig flicka som inte fick samma rättigheter i företaget som hennes bröder eller möjligheten att umgås med vem hon ville. Hon var också en del av familjens företag där hon vid sin faders sida hade hjälpt till med ekonomin, inköpet av de nya vävstolarna och försäljningen av bomullsvarorna men som kvinna hade hon inte äganderätt.

Men varför skulle det spela någon roll? Hon hade ju kunskaper om bomullsindustrin. Hon kunde ju starta på nytt. Få sitt eget liv med Benjamin som skulle behandla henne med mer respekt. De kunde flytta till Amerika där kvinnor hade fått rösträtt i vissa delstater.

Vad hindrade henne? Var hon rädd för att bli isolerad från sin familj? Är denna familj då en riktig familj om de inte ens försöker stödja henne eller försöker förstå henne och hennes behov? Men det kanske inte enbart var familjen som hindrade henne utan också hennes hemtrakt. Hur skulle hon kunna överge de vackra bergen som omgav byn, den friska doften av barrskogen efter regnet och ljudet av fåglarnas sång på våren.

Hon tittade på romanen som låg på kontorsbordet. Det var Goethes roman Den unge Werthers lidanden. Hon hade fått låna den av Benjamin och tänkte på Werthers ord: ”Måste det då alltid vara så, att det som skapar en människas lycka också måste bli källan till hennes olycka?”.

Cathy tog ett djupt andetag och en sista titt på Benjamins bild innan hon stängde berlocken och gömde den under sin blus. Sedan knöt upp det krulliga håret till en ordentlig boll och fäste den på plats med hjälp av spännen. Hon grep tag i sin bahytt som vilade på schäslongen bakom henne och med bestämda steg gick hon över till verandan. Där satt hennes bröder med varsin kopp te i de nyinköpta kinesiska porslinskopparna. De väntade på henne och när deras blickar möttes såg hon i deras ögon att det skulle bli en tuff strid.

- Var var du i går ikväll? utbrast Porter och rörde hastighet ner socker i sin tekopp.

- Du sa att du skulle åka till Angelica men hon visade sig vara på samma teater som vi med sin familj. Du var inte ens i närheten av dem! Vi vet hur det står till mellan dig och Benjamin. Du vet mycket väl vad pappa tyckte om arbetarklassen och vi vill inte heller att du tillbringar din tid med bondpojken. För det är han även om han har börjat sälja böcker, sade William och sträckte på ryggen innan han fortsatte i en högre ton:

- Medan Porter och jag jobbar hårt med att utveckla vårt företag så tillbringar du din tid med att förstöra det för oss. Ditt rykte kommer att påverka våra affärer. Jag förstår inte varför pappa ens lät dig ta del i företaget. Jag menar, du har inte bidragit med mycket annat än bokföringen.

Cathy försökte hålla sig från att säga något och bet ihop tänderna. Hon visste att hennes bröder hade fel. Hon hade bidragit mer i deras företag än vad de påstod. Om det inte hade varit för henne så skulle inte det så kallade familjeföretaget varit i goda händer. Ju mer dessa tankar kröp på henne, desto svårare blev det att hålla tillbaka alla känslor. Hon kände dock att det snart var dags för orden att ta form.

- Du får inte hålla på att umgås med honom! upprepade William och satte ner sin kopp på mahognybordet.

Porter tillade, den här gången i en mera bestämd ton:

- Det är så det blir när man låter kvinnor ha en del i männens affärer. Hur många gånger hade jag varnat pappa för detta? Men nej, hans lilla Cathy var inte som alla andra flickor. Hon var inte den naiva, ansvarslösa flickan, utan skulle kunna skilja mellan att roa sig och sin plikt. Men, än en gång bevisar det sig att ni kvinnor inte hör hemma i affärslivet. Ni har svagheten att prioritera era nöjen framför er plikt.

Porter spottade nästan ut orden och hans ögon var fylld av ilska.

Plötsligt var det som om en kall vind svepte om Cathy och hon såg hur det började regna. Det började med små lätta droppar som föll mjukt ner på gräsmattan. Men, successivt blev dropparna allt större och fler och snart öste regnet ner. Med en darrande röst som sedan blev högre och alltmer bestämd i tonen sa hon:

- En tredjedel av företaget borde ha fått vara MITT! Efter pappas död är det jag som har ägnat mest tid på att hålla vårt företag i god form medan ni har enbart förspillt er tid med att spela cricket. Men jag behöver faktiskt inte stå i er skugga. Jag kan stå på mina egna ben! Det är jag som har varit kärnan i företaget och utan mina insatser skulle vårt företag inte klarat sig. Vem var det t ex som rekommenderade att köpa in de nya vävstolarna? Det bedrog till att våra industrier kunde producera så mycket mer. Och förresten, var var du William när pappa blev lurad av de där tyska köpmännen? Du var inte ens i närheten då vi behövde dig som mest. Det var jag som räddade situationen. Det var jag som insåg hyckleriet som utspelade framför era ögon. Just då var du upptagen med att roa dig med borgmästarens dotter. Bara för att hon kommer från en finare familj så hade pappa eller någon annan inga invändningar. Ni har inte rätt att kritisera mina insatser i företaget. Jag har jobbat hårt men inte fått en rättvis bemötande från er. Därför tänker jag ta mina egna steg och inte längre vara bakom er skugga.

Cathys ord satt rätt. Hon kände sig stolt och nöjd. Hon behövde inte längre vara den snälla, generösa och toleranta systern som hon hade varit i alla dessa år. Nu var det hennes tur att yttra sig och att inte låta någon komma i vägen. Hon såg hur hennes bröder tittade häpna på henne och ingen av dem visste vad de skulle säga. Det var inte alls vad de förväntade sig.

Hon gav sina bröder en sista blick innan hon gav sig ut i den dyblöta trädgården. Hon trampade i det fuktiga och kalla gräset och kände hur hennes fötter blev våta i de guldbroderade sandaletterna. Hon tog snabbare och snabbare kliv över gräsmattan tills hon kom fram till familjens nyklippta häck. Den hoppade hon hastigt över och började springa. Regnet hade lugnat sig och månen skymtade. Dess svaga gula sken lyste lätt över Cathy och hon kände en stor lättnad i bröstet. Allt som nu var viktigt för henne var att hon skulle börja ett liv med Benjamin. Den som skapade hennes lycka behövde inte också bli hennes olycka! Där har du fel Werther, tänkte hon. Hon kanske inte riktigt visste hur det skulle gå men det spelade ingen roll. Hon kände bara att det skulle ordna sig och aldrig hade livet känts så härligt förut!