style by celine

Ett år innan Alfred Nobel dog, år 1895, skrev han ett testamente där han bestämde att hans pengar skulle gå till årliga priser inom kultur och vetenskap. Syftet med priserna var att belöna människor för deras kulturella och vetenskapliga framsteg.

Litteraturpriset tillhör ett av de fem Nobelpriserna och Nobel ansåg att Nobelpriset i litteratur skulle gå till den som hade producerat det mest utmärkande verket "i idealisk rigtning” ⁽¹⁾.

Nobelpriset i litteratur är ett väldigt omdiskuterat pris. I olika blogginlägg och artiklar kritiseras priset. Kanske för att det handlar om mycket pengar? Det väcker frågan: vad är prisvärt i litteratur?

Det diskuteras t ex om författarens politiska uppfattningen skall spela roll för priset. Utnämningen av årets Nobelpristagare i litteratur Mario Varga Llosa har blivit ett ämne för en stor politisk diskussion. Zaramsis blogg: http://www.zaramis.nu/blog/, tar upp Llosas anti-demokratiska åsikter. Han har gett stöd till kuppförsök i Latinamerika och Zaramsis anser Llosa vara en ovärdig Nobelprisvinnare. Denna diskussion tas även upp i en artikel publicerad av Tobias Brandel i Svenska Dagbladet med rubriken Pristagare som väcker känslor (2010-12-07).

Sådana bedömningar har väckt åsikter om att nobelpriset i litteratur borde avskaffas. Det kan man läsa om i blogginlägget Är det dags att avskaffa nobelpriset i litteratur, publicerat den 1 oktober 2010 på bloggsidan http://buttertarordet.blogspot.com.

Personligen tycker jag att Nobelpriset i litteratur har många fler fördelar än nackdelar och därmed bör få vara kvar. Det är ett utmärkt sätt att stimulera författare i hela världen och visa på framstående verk. Det skiljer sig från de andra litteraturpriserna i Sverige som tex Augustpriset där enbart svenska författare belönas.

Dessutom ger Nobelpriset Sverige hög prestige utomlands. Den festliga inramningen betyder att miljontals människor följer nobelprisutdelningen.

En nackdel med Nobelpriset är dock den ojämna geografiska fördelningen. Det är oftast författare från västvärlden som blir nominerade. Det har funnits några enstaka författare med andra kulturella bakgrunder, som exempelvis den indiska författaren Rabindranath Tagore och den arabiska författaren Naguib Mahfouz men detta har tidigare skett väldigt sällan. Anledningen till det kan vara att Svenska Akademiens medlemmar är svenskar och måste så vara. Det är säkert därför svårt att bedöma verk från andra språkområden. Därmed uppstår det ett hinder för Svenska Akademien att döma dessa verk likvärdigt med västerländska.

Trots ovanstående har det på senare år utnämnts fler författare från andra delar av världen. Och jag ändå tror att akademien strävar efter att föra fram en rättvis representation av kandidater där författare som har varit internationellt fullkomligt okända har belönats. Det är ju öppet för förslagsställare från hela välden att rekommendera sina länders författare.

Men, svårigheten är större att bedöma Alfreds Nobels avsikt med priset att tjäna mänskligheten i idealiskt riktning. Idag är antalet författare i världen mycket stort och det kan aldrig bli rättvist. Vad som är idealiskt riktning är också svårt att säga.

Men diskussioner som följer valet av författare är till nytta för litteraturen kan de flesta nog hålla med om. Skada kan det väl knappast göra?

(1)http://nobelprize.org/alfred_nobel/will/testamente.html