style by celine

---

När skulle de inse att livet inte alltid bara handlar om pengar och status. Det finns mer i livet som bör värdesättas än pengar. Hur många gånger hade Cathy behövt höra på hur döttrar eller söner hade dragit skam över sina familjer genom att de hade umgåtts med fel sorts människor, det vill säga människor av fel rang, fel status, fel börd.

- Vi Thompsons skall inte behöva lida av samma sorts förnedring som Miltfords. Förstår du inte vilken gräslig situation deras dotter har försatt dem i? Hur kunde hon springa iväg med familjens betjänt? Inser du inte att alla pratar om dem och hånar dem för deras misslyckande som föräldrar? Vill du att även vi också skall bli skrattade åt? Du representerar vår familj och har en väsentlig roll i familjens företag. Vet du hur hårt din farfars far har arbetat för att bygga detta företag? Skall du låta allt det hårda arbete som dina bröder och jag har lagt ned gå i spillror bara för att du vill roa dig?

Faderns hårda ord ekade fortfarande i Cathys huvud fastän han var död sen en tid. Hon satt i familjens kontorsbyggnad och tittade på en bild av Benjamin. Sedan vände hon blicken bort mot herrgårdshuset där hon bodde med sina bröder och sin mor. Stora moln började krypa fram och blockera solens strålar. Dagen hade börjat med en klar himmel där solen lyste högt och inte ett enda moln syntes till. Men allt ändrade sig snabbt. Det var som om ljuset hade blivit inkapslat av de dystra molnen och de gav ingen plats för solen att skina. Benjamin var hennes allt. I motsatsen till hennes familj lät han henne stråla, lät henne le och älskade henne för vem hon var. Han utövade ingen press på henne att bete sig eller prata på ett viss sätt. Han ställde inga krav på vad hon skulle ha på sig eller på hur hon skulle röra sig. Hon var fri med honom likaväl som han var fri med henne. Hon kände sig trygg i hans famn och fick tillfälle till att ge uttryck för sina problem, alla sina drömmar och ett utrymme för att förmedla sitt liv till honom. Hon saknade allt som påminde henne om honom. Hon älskade hans familjs varma lilla kalkstenshus, den lilla grönsakslandet vid framsidan och den varma köttfärspajen som hans mamma alltid bjöd på. Även husets bakgård med ljudet av topparnas galande, stanken av gödseln och komposthögarna var tilltalande. Men hennes familj skulle nog aldrig kunna förstå, inte ens försöka. Hur kunde de? De hade aldrig varit kära, aldrig upplevt kärlek till något annat än pengar och makt.

Cathy hörde plötsligt hennes bröder ropa:

-Cathrine, Cathrine Thompson! Kom hit, nu! Vi behöver diskutera vissa angelägenheter med dig angående gårdagen.

Snart skulle hon behöva ta upp det med dem också. Hon behövde göra det, för sin egen skull. Hon kände frustationen över att vara den underordnad där hon inte fick samma rättigheter i företaget som hennes bröder eller möjligheten att umgås med vem hon ville. Hon var också en del av familjens företag där hon vid sin faders sida hade hjälpt till med ekonomin, inköpet av de nya vävstolarna och försäljningen av bomullsvarorna men som kvinna hade hon inte äganderätt. Men varför skulle det spela någon roll? Hon hade ju kunskaper om bomullsindustrin. Hon kunde ju starta på nytt. Få sitt eget liv med Benjamin. Kanske flytta till Amerika där kvinnor hade fått rösträtt i vissa delstater . Men vad hindrade henne? Var hon rädd för att bli isolerad från sin familj? Är denna familj då en riktig familj om de inte ens försöker stödja henne eller försöker förstå henne och hennes behov?

Cathy lade ifrån sig pennan, skruvade igen bläckburken och stängde igen balansboken. Hon ställde sig upp och knöt upp det krulliga håret till en ordentlig boll. Håret hölls på plats av spännen och så satte hon på sig sin bahytt. Hon sträckte på ryggen och tog bestämda steg mot dörren och ut till verandan där hennes bröder satt vid tebordet som var dukat med de nyinköpta kinesiska porslinskopparna. De väntade ivrigt på henne och deras blickar möttes och hon såg i deras ögon att det skulle bli en tuff strid.

- Var var du i går ikväll? Utbrast Porter

-Du sa att du skulle åka till Angelica men hon visade sig vara på samma teater som vi med sin familj. Du var inte ens i närheten av dem. Vi vet hur det står till mellan dig och Benjamin. Du vet mycket väl vad pappa tyckte om arbetsklassen och vi vill inte heller att du tillbringar din tid med bondpojken även om han har börjat sälja böcker, sade William och sedan i en ännu högre ton tillade:

- Medan vi jobbar hårt med att hålla kvar våra delar av familjeföretaget så tillbringar du din tid med att förstöra den. Ditt rykte kommer att påverka våra affärer. Jag förstår inte varför pappa ens lät dig ta del i företaget. Jag menar, du har inte bidragit med mycket till den annat än bokföringen.

Cathy försökte hålla sig från att säga något även om hon visste att hennes bröder hade fel. Hon hade också medverkat i deras företag. Hon hade arbetat hårt med att bevara den framgångsrikt. Dessutom, om det inte hade varit för henne så skulle inte det så kallade familjeföretaget varit i goda händer tänkte hon. Ju mer dessa tankar kröp på henne, desto svårare blev det att hålla tillbaka alla dessa känslor. Hon kände dock att det snart var dags för orden att ta form.

-Du får inte hålla på att umgås med honom, upprepade William och satte ner sin kopp på det bruna mahognybordet. Porter fortsatte, den här gången i en mera bestämd ton:

- Det är så det blir när man låter kvinnor ha en del i männens affärer. Hur många gånger hade jag varnat pappa för detta? Men nej, hans lilla Cathy var inte som alla andra flickor. Hon var inte den naiva, ansvarslösa flickan, utan skulle kunna skilja mellan att roa sig och sin plikt. Men, än en gång bevisar det här att ni kvinnor inte tillhör den sfären. Ni har svagheten att prioritera era nöjen framför er plikt.

Porter spottade nästan ut orden och hans ögon var fylld av ilska. Cathy stirrade rak ut på gräsmattan och såg nu hur regnet började ösa ner. Det började med små lätta droppar som föll mjukt ner på gräsmattan. Men, successivt blev dropparna allt större och fler och snart öste regnet ner. Med en darrande röst som sedan blev högre och alltmer bestämd i tonen, spottade Cathy ut orden precis som molnen ovan som inte kunde hålla kvar regnet från att falla ner:

-En tredjedel av företaget borde har fått vara mitt! Efter pappas död är det jag som har ägnat mest tid på att hålla vårt företag i god form medan ni har enbart förspillt er tid med att spela cricket. Men jag behöver faktiskt inte stå i er skugga. Jag kan stå på mina egna ben! Det är jag som har varit kärnan i företaget och utan mina insatser skulle vårt företag inte klarat sig. Vem var det som rekommenderade att köpa in de nya vävstolen vilket bedrog till att våra industrier kunde producera så mycket mer. Och förresten, var var du William när pappa blev lurad av de där tyska köpmännen? Vem var det som räddade företaget då? Du var inte ens i närheten då vi behövde dig som mest. Det var jag som räddade situationen. Det var jag som insåg hyckleriet som uppspelade framför era ögon. Just då var du upptagen med att roa dig med borgmästarens dotter. Bara för att hon kommer från en finare familj så hade pappa eller någon annan inga invändningar. Ni har inte rätt att påstå att jag inte har bidragit med något vettig till detta företag för det har jag och nu är det min rätt att få göra som jag vill.

Cathys ord satt rätt. Hon kände sig stolt och nöjd. Hon behövde inte längre stå bakom sina bröder och vara den snälla, generösa och toleranta systern som hon hade varit i alla dessa år. Nu var det hennes tur att yttra sig, att hitta sin egen väg och att inte låta någon komma i vägen för henne. Hon var förälskad och det spelade egentligen ingen roll i vem. Allt som var viktigt nu var att hon skulle ta sina egna steg och börja på nytt. Hon gav sina bröder ett stort brett leende och gick ut i trädgården. Hon hoppade över familjens nyklippta häck och sprang bort mot byn. Regnet hade lugnat sig och solen tycktes smyga sig fram. Det lyste lätt över Cathy och hon kände hur hela hennes kropp blev varm. Hon var nu fri och aldrig hade det känns så skönt som nu!